Kyrkomötet Motion 2008:39 av Joakim Svensson
Analys av Svenska kyrkans resurser

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att analysera konsekvenserna av de minskade kyrkoavgiftsintäkterna i relation till de ökade kostnaderna på alla nivåer inom Svenska kyrkan.

2. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram underlag för en handlingsplan för de åtgärder som kommer att bli nödvändiga med anledning av den gjorda analysen.

3. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att inventera vilka ickemonetära resurser som Svenska kyrkan kan nyttja på ett bättre sätt för att kompensera det monetära bortfallet.

4. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att återrapportera analysen, underlaget för handlingsplanen och inventeringen enligt momenten 1–3 till Kyrkomötet 2009.

Motivering

Alltsedan Svenska kyrkan fick en friare ställning gentemot statsmakten har det minskade medlemstalet för kyrkan varit i fokus. Under senare år har andelen tillhöriga minskat med ca en procentenhet per år. Även om man hade kunnat befara att minskningen skulle vara större, och därmed kanske känner en viss lättnad över att de faktiska utträdena inte har blivit fler, så har medlemsantalet ändå varit ett ständigt återkommande orosmoln.

Med tanke på denna fokusering på antalet medlemmar, är det underligt att frågan om Svenska kyrkans ekonomiska resurser och hur de används inte har diskuterats mer. Utöver den s.k. Eget kapitalutredningen så har det varit förvånansvärt tyst om konsekvenserna av allt färre tillhöriga. Färre medlemmar betyder per definition också mindre intäkter. Den förhållandevis låga nivån på antalet utträden tycks dock ha lett till att effekterna av de minskade intäkterna inte har diskuterats. Av Eget kapitalutredningen framgår att församlingarnas samlade positiva nettoresultat 2007 kan ha vänts till ett avsevärt underskott så snart som 2012. Det är alltså hög tid att agera nu.

Jag menar att Svenska kyrkans nationella nivå har ett stort ansvar för denna fråga. Jag gissar också att någon ledamot i det utskott som kommer att bereda denna motion kommer att säga, att detta måste vara en lokal fråga med tanke på att kyrkoavgift och församlingarnas budget är lokala frågor. Jag hoppas att utskottet i sin helhet inte kommer att lyssna på denna ledamot. Jag bedömer nämligen att det behövs ett samlat grepp och det greppet måste Kyrkostyrelsen ta. Därför föreslår jag att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen tre saker i uppdrag.

För det första måste det arbete som Eget kapitalutredningen redan påbörjat fördjupas. Hur mycket bedömer vi att intäkterna kommer att minska under kommande år? Hur mycket uppskattar vi att kostnaderna kommer att öka för olika kostnadsslag, såsom t.ex. personal, fastigheter och verksamhetskostnader? Går det att utvärdera vad en ökad avgiftssats innebär i ytterligare utträden? Hur fungerar utjämningssystemet under de nya förutsättningarna? Detta kallar jag sammantaget i mitt förslag till beslut ”analys av konsekvenserna av de minskade kyrkoavgiftsintäkterna”.

För det andra måste analysen så småningom leda fram till genomförande av förändringar. Ett exempel är att när intäkterna inte längre täcker kostnaderna måste man börja prioritera på församlingsnivån. Det är enligt min mening orimligt att begära att varje lokal församling tar fram egna redskap och modeller för detta förändringsarbete utan Kyrkostyrelsen borde rimligen förbereda detta samlat. Frågor som kan komma att behöva belysas anges i det följande. Vilken verksamhet är central och vilken kan läggas ned? Vilka uppgifter kan skötas av frivilliga istället för av anställd personal? Hur mäter vi effektiviteten i utfört arbete, dvs. hur mycket får vi ut av satsade resurser i slutändan? Huvudkostnaden och den viktigaste ickemonetära resursen är här personalen. Finns det modeller för hur vi kan mäta vad de arbetar med för uppgifter för att kunna utnyttja deras nedlagda tid effektivare? För vilka verksamheter är det accepterat och rimligt att ta en avgift? Detta kallar jag sammantaget i mitt förslag till beslut ”ta fram underlag för en handlingsplan för de åtgärder som blir nödvändiga”.

För det tredje menar jag att det är hög tid att inventera vilka ickemonetära resurser som finns inom Svenska kyrkan. Om anställda tidigare tagit över frivilligas arbetsuppgifter så kommer utvecklingen av nödvändighet snart gå åt det motsatta hållet. Därför är det dags att på ett systematiskt sätt sammanställa vilka resurser som redan finns i form av frivilligorganisationer och ideellt arbetande människor. Till vilka organisationer ger folk frivilligt pengar utöver kyrkoavgiften? Vad får frivilliga att engagera sig och arbeta ideellt? Hur kan Svenska kyrkans officiella struktur samverka med olika inomkyrkliga frivilliga organisationer? Detta är frågor som jag menar att tredje momentet i mitt förslag, ”vilka ickemonetära resurser som Svenska kyrkan kan nyttja” ska försöka besvara.

Avslutningsvis menar jag att det inte finns handlingsutrymme för att fundera på dessa frågor i flera år, utan att Kyrkostyrelsen bör ges i uppdrag att komma tillbaka med rapport redan till Kyrkomötet 2009.

Onsala den 18 juli 2008

Joakim Svensson (FK)